Run run run

Dagarna flyter förbi, de forsar fram som vattnet i en bergsbäck.
Jag känner lite att jag vill pausa och andas, känna lugnet sakta smeka min kind.
Stressen av att känna att tiden inte räcker till gör att jag får ont i magen.
jag dricker mitt kaffe och fortsätter springa kapplöpning med tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0